2001
_________________________________________________________________________________________________________________________
För mig är du vacker, Grupputställning, Trehörnahults Gård, Småland
Do Little. När besökaren kom in i bokskogen hördes fågelsång. I mitten av skogen stog ett kontrollbord i form av en talarstol. Med kontrollerna kunde det som först upplevdes som naturlig fågelsång styras och kontrolleras av besökaren . Runt om kring i träden satt 8 fågelholkar med högtalare. Stängde man av ljudet helt försvann all fågelsång eftersom alla naturliga fåglar har tystnat i juli.
Katalogtext
Do Little.
Naturen upplevs som fri och okontrollerad, eller ses i alla fall så av den västerländske nutidsmänniskan. I verkligheten så är den allt annat än okontrollerad. Särskilt i västvärlden och då inte minst i Sverige är naturen ett odlingslandskap som brukas efter stränga regler och normer. Det vi ser omkring oss där vi går runt i skogen har vanligtvis mer reell likhet med en åker än en urskog.
Men djuren då? De är väl ändå okontrollerade, fria? Knappast, den största delen av vår fauna är om inte inordnad under vår kontroll så åtminstone styrd indirekt genom vårt bruk av naturen. Nästan varje art är räknad och kontrollerad, från däggdjur till fisk. Blir det ”för många” av någon art hjälper vi gladeligen till för att ”återställa balansen”
Trotts detta är naturen liktydig med vår uppfattning om naturlig. Det eller den som är naturlig är fri och obekymrad. Ja rentav ohämmad, vild, kanske farlig men definitivt vacker på ett otvunget och till och med omedvetet vis. Fåglarna brukar ses som symboliska för friheten, de flyger vart de vill och sjunger glatt när det behagar dem. I synnerhet sången ses som ett bevis på deras frihet och otvungna livsinställning. När vi föreställer oss naturen, den vackra sköna naturen, så är den intimt förknippad med fågelsång. I våra minnesbilder sjunger fåglarna hela sommaren.
Men visst är även detta en vanföreställning. Deras sång är ju på liv och död. Den som sjunger bäst får en partner och kan fortplanta sig. När sedan det bestyret är över så gäller det att vara tyst. Den som hörs kan hittas och blir därmed ett potentiellt byte. Alltså är fågelsång i juli en abnormitet. Men detta tänker knappast den vanlige skogsbesökaren på. Naturens ljud är, i de flestas föreställningsvärd, så ”naturliga” att de inte ens hörs.
- Så tyst och skönt här är! Kan mycket väl den inbitne stadsbon utbrista mitt i värsta häckningssäsongen då fågelsången är öronbedövande.
Även fåglarna är förstås mål för vår önskan att bruka och kontrollera. Bättre en fågel i handen än tio i skogen heter det ju. Som om fågelsången skulle vara vackrare hemma i buren än ute i skogen. Men fåglarna i skogen sjunger ju i munnen på varandra. Ingen ordning alls. Tänk om man hade möjlighet att dirigera dem alla så att de sjöng med varandra i stället för emot varandra. Vilken underbar, oslagbar kör skulle man då inte få. Kanske något av friheten i deras sång skulle föras över till oss stackars ofria varelser. Kanske vi skulle kunna förstå vår egen naturlighet bättre om vi bara kunde kontrollera fåglarnas sång. Vi skulle naturligtvis göra det för deras egen skull. För vem är väl bättre lämpad att dirigera denna kakafoni än människan, skapelsens herre. Vi är ju trotts allt smartare än de. Många arter har ju den irriterande ovanan att sjunga enbart på kvällen, medan andra skönsångare enbart sjunger på morgonen. Om dessa arter nu skulle låta helt gudomligt tillsammans. Borde inte någon se det som sitt ansvar, ja plikt, att sammanföra dessa för att skapa något större helt? Skall inte en god kompositör försöka nyttja de instrument som står till buds för att skapa en så storslagen symfoni som möjligt? Solister i all ära men om vi skulle inskränka oss till att endast lyssna på violiner på morgonen och endast pukor på kvällen skulle då inte en musikalisk människa till slut säga stopp. På samma sätt skulle vilken musikälskare som helst fly med händerna för öronen om alla musikerna i en symfoniorkester spelade sin egen låt och samtidigt gjorde sitt bästa för att överrösta alla andra. Har det inte gått långt nog nu. Hur länge skall detta få pågå runt om i våra skogar innan någon tar sitt ansvar? Vi vill ju trotts allt få en upplevelse av harmoni och skönhet när vi tar oss ut i naturen och inte denna fullständigt hysteriska överröstningstävlan. Det beteende fåglarna visar upp med sin sång är ju i det närmaste psykotisk. Nej en rejäl dos förnuft parad med musikalisk fingertoppskänsla är vad som behövs.
Nog går människans kontrollbehov långt men så här långt/lågt har den väl inte sträckt sig än. Eller har den det?
Rikard Fåhraeus 2001
För mig är du vacker
Deltagande konstnärer :
Malin Arnell >>>>
Victoria Bernie >>>>
Hélène Blomdahl
My Ekman >>>>
Rikard Fåhraeus
Sebastian Hermfelt
Eva Lundberg
Dorinel Marc >>>>
Anna Nyberg >>>>
Martin Petéus
Magnus Runesson
Eva Tov
Annica Åberg
Länkar:
P1 Kulturnytt >>>>
Kristianstadsbladet >>>>