Arbetet med det offentliga verket "Jag tänker på det eviga"
2011 på beställning av Stockholmshem
Verket var tänkt att se ut som ett klädskåp och en stol som är kvarlämnade på gräsmattan. Bägge gjordes av rostig cortenplåt, som på håll ser ut som trä.
Spegeln fungerar dagtid som en vanlig spegel. Kvällstid visar sig skåpet vara större på insidan än utsidan...
Här ska skulpturen stå. På en innergård i Årstadal, men synlig utifrån gatan.
Skåpets front skärs ut.
Sen svetsas allt ihop, många små bitar som ska klippas och passas och slipas.
Varje svets måste antingen göras innifrån eller svetsas i förborrade hål framifrån för att sen slipas platta mot ytan. Allt för att undvika den typiska svetsfogen.
Benen svetsas ihop. Ihåliga så att eventuellt vatten kan rinna ut och så att elkabel kan dras in till belysningen.
Nu står det på egna ben, sidoluckan öppen. Dags att ge sig i kast med frisen i överkant.
Så var det dax att göra stolen.
Efter mycket funderande hit och dit flick det bli en oval rygg istället för en vanlig.
Nu får allting stå inpackat fuktigt, salt och varmt ett par veckor så det rostar.
Efter tre veckor var det dax att packa upp paketet och se vad som hänt, om det blivit någon rost...
Kvar att fixa de sista detaljerna, göra insidan, beställa speglar och ordna ljus mm.
I väntan på transport
Skönt att slippa lyfta själv
Så får de äntligen komma på plats
Några bultar som ska dras åt och stenar som ska passas in
Glasmästarna hjälper till med speglarna.. försiktigt.
Så var det inmonterat; 1 spionspegel, 1 vanlig spegel, fästen, skruvar, gummilister, silikon, golv, innertak och väggbit inmonterat.
Dax att stänga till för gott ( och hoppas jag aldrig behöver öppna igen..)
Lite elektrikerarbete återstår och sen invigning
INVIGNING FREDAG 2a SEPTEMBER, KL 16.OO
VÄLKOMMEN
Peter Ekman från Stockholmshem avtäcker.
Och äntligen fick jag se hur det ser ut på natten
(strul med elektriciteten på gården fram till sista dagen. Sensorn som ska tända gårdsbelysningen var trasig så inget tändes när det skulle...)
